LÄKEMEDEL OCH MOTION
Få läkemedel medför motionsbegränsningar för användaren. En välplanerad läkemedelsbehandling möjliggör motion.
Hjärtläkemedel, blodcirkulationsläkemedel och motion
Dimensioneringen av motionsmängden och ansträngningsnivån är individuell och ska ställas i proportion till sjukdomen. Den ordinerade medicineringen förbättrar belastningstoleransen och gör det möjligt att motionera.
Betablockerare och tung idrott
Betablockerare dämpar pulsen och förhindrar att den stiger. Detta innebär att prestationsförmågan kan minska. Därför lämpar sig betablockerare sämre än andra blodtrycksläkemedel för tunga idrottsprestationer.
Digoxin
Ansträngning kan minska mängden digoxin i kroppen, vilket bör beaktas vid mätningar av halterna.
Diuretika, dvs. vätskedrivande läkemedel
Förändringar i vätskebalansen kan försämra prestationsförmågan vid träning särskilt under varma dagar.
Andningsläkemedel och motion
Astmatiker bör kontakta hälso- och sjukvården och kontrollera medicineringen om motion orsakar symtom. För att lindra symtomen kan man ta ett luftrörsvidgande läkemedel cirka 10–15 minuter före prestationen. Öppnande läkemedel som används vid behandling av astma kan orsaka till exempel hjärtklappning och darrande händer.
Stora kortisondoser kan göra att musklerna förtvinar och skelettet blir skörare samt störa läkningen av en belastningsskada. För att upprätthålla skelettet och muskelmassan är det viktigt att motionera mångsidigt.
Många luftvägsläkemedel räknas som dopingpreparat. Läkemedlens dopingklassificeringar finns i läkemedelssöktjänsten KAMU.
Diabetesläkemedel och motion
Vid behandling av diabetes är det viktigt att röra på sig mångsidigt och belasta kroppen. En alltför stor sänkning av blodsockret kan förhindras genom att minska mängden insulin före motion eller äta kolhydrathaltig mat före och vid behov under motionsstunden. Motionens inverkan på blodsockret är mycket individuell, och därför är det omöjligt att ge anvisningar som passar alla.